Norsk metod bakom kartläggningen av Sveriges natur
/
Nu har Naturvårdsverket redovisat den metod som man valt för att kartlägga områden som har betydelse för friluftsliv. Och det blev en norsk historia.
Tidigare i år fick Naturvårdsverket i uppdrag av Regeringen att utveckla förutsättningarna för friluftslivet bland annat genom att ta fram en metod för att kartlägga områden som har betydelse för friluftsliv. I slutet av förra månaden fick Regeringen in en redovisning av föreslagen metod. Och kanske inte helt ovantät hittade man förlagan i Norge.
“...en metod från norska Miljödirektoratet verkade ha störst potential även i Sverige...”
Naturvårdsverket säger sig ha sammanställt och analyserat en rad olika metoder för att kartlägga områden med betydelse för friluftslivet. Men resultatet visade att en metod från norska Miljödirektoratet verkade ha störst potential även i Sverige, givet att man översätter och anpassar den till svenska förhållanden.
Kort kan man säga att metoden består av följande steg:
- Arbetsgrupp bildas
- Insamling underlag
- Kartläggning
- Naturområdena värderas och klassificeras
- Digital sammanställning
“Dock ser merparten av arbetet ut att hamna hos kommunerna, som redan är hårt arbetsbelastade med mycket begränsade resurser.”
Naturvårdsverket menar att metoden är indelad i arbetsmoment som i stort sett motsvarar de som används i Sverige för grönplaner, naturvårdsplaner och liknande. Och att den är enkel och tillämpbar. Dock ser merparten av arbetet ut att hamna hos kommunerna, som redan är hårt arbetsbelastade med mycket begränsade resurser, något som Naturvårdsverket ser ut att ha tagit i beaktning.
Naturvårdsverket menar att innan metoden kan tillämpas praktiskt i större omfattning behöver viss justering av metoden göras. Mot bakgrund av att kommuner har olika förutsättningar, resurser och kunskap för att arbeta med kartläggning och friluftsplanering. Därför avser Naturvårdsverket att arbeta vidare med metoden i dialog med kommuner.
Naturvårdsverket redovisar arbetsordningen så här:
“Kommunens arbete med tillämpningen av den anpassade metoden inleds med bildande av en arbetsgrupp som samlar in de underlag som ska ligga till grund för kartläggningen. Här kan en översyn och sammanställning av befintliga underlag behövas, liksom insamling av ny data.
Därefter påbörjas kartläggningen. Utifrån kartläggningen identifieras och avgränsas områden av vikt för friluftslivet. Eftersom områden kan skilja sig mycket åt, både vad gäller egenskaper och vilka typer av aktivitet som erbjuds, har ett antal områdestyper tagits fram. Varje enskilt område bedöms och värderas utifrån ett antal särskilda egenskaper eller värderingskriterier. Både områdestyper och värderingskriterier har anpassats till svenska förhållanden. När värderingen är genomförd klassificeras området utifrån dess betydelse för friluftslivet antingen som mycket viktigt friluftsområde, viktigt friluftsområde eller övrigt friluftsområde.”
