Så minskar vi naturklyftan

STF’s senaste rapport “Den växande naturklyftan” ger oss ånyo indikationer på att naturen fortfarande bara är tillgänglig för alla i teorin, men inte fullt ut i praktiken. Skälen är alltför ofta socioekonomiska. Allemansrätten i alla ära. Men det räcker inte med att rensa upp en gammal stig, trycka upp en broschyr, sätta upp några skyltar.

Vill vi locka ut barn och ungdomar i de socialgrupper som har sämst förutsättningar att komma ut i skog och mark, måste vi bidra med verklig inspiration, information, vägledning, social interaktion, etc och på så ätt skapa betydligt starkare incitament. 

6 av 10 föräldrar tror att deras barn skulle spendera mer tid i naturen om de som familj gjorde fler utflykter i naturen (Källa: STF)

I rapporten “Den växande naturklyftan” skriver Magnus Ling, generalsekreterare på Svenska Turistföreningen, att många barn och ungdomar idag växer upp utan att känna till den svenska naturen.

“De får aldrig uppleva kraften i att vandra, att andas in den klara höstluften eller dricka från en porlande fjällbäck. Många kanske till och med är rädda för den mäktiga skogen...”

“De får aldrig uppleva kraften i att vandra, att andas in den klara höstluften eller dricka från en porlande fjällbäck. Många kanske till och med är rädda för den mäktiga skogen, säger Magnus, och menar att “en naturklyfta har vuxit fram” som mångt och mycket beror på socioekonomiska faktorer.

Något som inte har så mycket med familjens skrala ekonomi att göra, utan snarare om föräldrarnas brist kunskap, information, utbildning, värderingar, etc.

För det är ju som STF skriver i rapporten; “att komma ut i naturen behöver inte kosta något. Vi har allemansrätt i Sverige vilket innebär att naturen är tillgänglig för alla. Även när vi frågar föräldrarna är det få som uppger brist på ekonomiska resurser som ett hinder. Ändå visar rapporten att det är personer som saknar ekonomiska resurser som i lägst utsträckning kommer ut i naturen, däribland ensamstående mammor och utrikesfödda.”

Varför? Därför de samhällsklasser, som har det lite tuffare socioekonomiskt, vet inte bättre. De saknar kunskap, inspiration, vägledning, utbildning, tydliga incitament, etc. Till skillnad från de “högre” samhällsklasserna.

STF skriver i rapporten att “vi vet sedan tidigare att akademisk utbildning går i arv och att andelen högutbildade är större i storstadsregioner medan den är mindre bland utrikesfödda. På samma sätt kan vi nu se ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och tillgång till ett aktivt friluftsliv.”

“...den främsta åtgärden för att fler barn ska tillbringa mer tid i naturen är att de gör fler utflykter som en familj””

“En majoritet av föräldrarna som tillfrågats i STFs undersökning (60 procent) uppger att den främsta åtgärden för att fler barn ska tillbringa mer tid i naturen är att de gör fler utflykter som en familj. Men av olika orsaker anser de inte att de har möjlighet till det. För många grupper framstår den svenska naturen som svårtillgänglig och obekant. Kännedom om naturen och dess möjligheter kan vara bristfällig. Barn som saknar naturvana hemifrån vistas enligt studier i lägre utsträckning i naturen i sin närmiljö, medan barn med naturvana hemifrån har fler idéer om vad man kan göra i naturen.”

STF’s undersökning understryker det vi redan visste, men tyvärr ännu inte lyckats råda bot på. 

Den nationella studien “Svenskarnas friluftslivsvanor 2014” som Mittuniversitetet genomförde på uppdrag av Naturvårdsverket, visar upp liknande resultat. Drygt hälften av alla respondenter i den studien känner sig hindrade att utöva någon eller några aktiviteter, och anger brist på tid, som det i särklass vanligaste hindret. Men även att man saknar någon att utöva aktiviteten med, lämpliga områden och en familjesituation som främjar friluftsliv.

Enligt STFs undersökning är svenska föräldrar självkritiska när de reflekterar över vad som skulle hjälpa deras barn att tillbringa mer tid i naturen. Det enskilt främsta svaret är att familjen skulle behöva göra fler utflykter gemensamt för att hjälpa barnen att komma ut i naturen. Det gäller främst föräldrar till yngre barn i åldrarna 6–12 år.

Men här vilar även ett tungt ansvar på Regering och myndigheter att de skärper friluftspolitiken; överbryggar de socioekonomiska klyftorna och skapar bästa tänkbara förutsättningar för familjer i de socialgrupper som har det lite sämre ställt, att erhålla den information, kunskap, inspiration, vägledning, och därmed incitament som krävs för att dessa grupper ska få “uppleva kraften i att vandra, att andas in den klara höstluften eller dricka från en porlande fjällbäck” som Magnus Ling, så måleriskt beskriver känslan av natur inledningsvis i sin rapport.    

Mot bakgrund av detta är det högst illavarslande att Regeringen anser att utvecklingen av det friluftspolitiska målet “Tillgänlig natur för alla” är positiv, bland annat med hänvisning till att “kommunerna har satt upp skyltning i naturområden, använder sig av digital kommunikation (anm. text på webbplats), tryckt upp broschyrer, annonser eller kartor”. Och att målets utvecklingsriktning mot 2020 också anses positiv då “kommunerna arbetar i ökad utsträckning med information till medborgare” och att Regeringen tycker att Information om naturområden och friluftsliv verkar fungera, “då de flesta intervjuade inte upplever att de saknar information”. 

STF har hjälpt människor att upptäcka svensk natur i över 130 år, och sett ett stort gap mellan de som känner sig hemma i naturen och socioekonomiskt svaga grupper, som aldrig hittat dit.

Med den här rapporten vill STF belysa den växande naturklyftan och därmed initiera debatten kring hur vi gemensamt kan verka för att vända trenden, minska naturklyftan och åter göra naturen tillgänglig för alla. 

Naturkartan välkomnar initiativet och försöker dra sitt strå till stacken med en guide till hela Sveriges natur och friluftsliv samlad i en intuitiv och skön app. Och på så sätt fånga upp barn och ungdomar på deras villkor. 

För faktum är att hälften av alla åttaåringar har tillgång till en egen mobil och över 90 procent av tioåringarna. Tiden som ägnas åt internet ökar för varje år. År 2016 ägnade man i genomsnitt 24 timmar i veckan åt internet, lite drygt en femtedel av den vakna tiden. De som har smarta mobiler lägger mer tid på dem för varje år. År 2016 ägnade man en hel timme mer per vecka på internet via sin smarta mobil, än föregående år.

Källa: "Svenskarna och Internet 2016"